Varför GameCube mer eller mindre floppade – trots bra spel

För mer än ett decennium sedan var Nintendo giganten i spelbranschen i Norden. NES (Nintendo 8-bitar) och SNES (Super Nintendo) levde långt in på 90-talet trots att konkurrensen från Sega MegaDrive (och senare också Saturn och PlayStation) var stor.

En stor del i framgångssagan hade Bergsala, det japanska företagets nordiska distributör, som med smarta marknadsföringsknep (vem minns inte det populära Nintendoklubben/Club Nintendo?) bidrog till att befästa Nintendos position som marknadsledande i norra Europa. Idag är rollerna dock omvända. Nordisk Film (Sonys svenska distributör) och Microsoft står för de omtalade annonskampanjerna och spelen medan Nintendos spelsläpp får väldigt lite publicitet (om det inte gäller en AAA-titel såsom The Legend of Zelda: Twilight Princess) – vilket Bergsala till viss del får hållas ansvariga för.

För er som inte är insatta i speljournalistiken så följer här en kort förklaring. De svenska spelsidorna (som tillsammans har fler läsare än de svenska speltidningarna) får sina recensionsexemplar av spelföretagens distributörer. Olika distributörer har olika krav för hur många unika besökare en sajt ska ha om dagen för att få stöd i form av recensionsexemplar, dock är de flesta av distributörerna måna om att deras spel ska recenseras och på det viset synas utöver de sedvanliga annons- och reklamkampanjerna.

Syns inte ett spel säljer det ju inte. Och ju mer en titel är omtalad, desto bättre säljer den. Enkel matematik som verkar ha undgått Bergsala. När jag var redaktör för medelstora Retry recenserade vi knappt ett enda spel till GameCube, Game Boy Advance eller Nintendo DS. Inte för att vi inte ville, utan för att Bergsala vägrade ge oss recensionsexemplar. Vi var inte tillräckligt stora, hade inte tillräckligt med unika besökare, och därför ansåg Bergsala att det inte var lönsamt att skicka exemplar av nya titlar till redaktionen. Konstigt att värsta konkurrenterna Microsoft och Nordisk Film inte tyckte det utan gladeligen försåg oss med recensionsexemplar?

Men Retry var och är inte ensam, ett ganska kvalificerat antagande är att det idag enbart är tre eller fyra svenska spelsidor som regelbundet får recensionsexemplar av Bergsala. Om ens det. När undertecknad var chefredaktör för Sportgamers (som var mycket större än många av de ”vanliga” svenska spelsidorna) kontaktade jag Bergsala och undrade om vi inte kunde få recensionsexemplar av sportspel till Nintendo DS och Wii. Det kunde vi inte, trots att det rörde sig om två tre spel varje månad…

Medan Nordisk Film, Microsoft och alla andra distributörer förser nästan samtliga svenska spelsidor med recensionsexemplar väljer alltså Bergsala att deras spel ska passera allmänheten obemärkt, och titlarna säljer därefter.

Inte konstigt att GameCube inte hade en chans i förra generationens konsolkrig. Syns inte spel så säljer dem inte särskilt bra och konsolen blir lidande.

Annonser/reklam – brott mot speljournalistiken?

På senare år har de svenska spelsidorna börjat eftersträva journalistisk korrekthet. Recensionerna har överlag blivit, till följd av att skribenterna blivit mer erfarna, bättre, de intetsägande förtittarna färre och nyhetsrapporteringen djupare.

Ibland kan jag uppfatta den svenska speljournalistiken som lite väl överpretentiös och självgod, och det känns ofta som att vi inom den försöker hävda oss gentemot våra kollegor verksamma i andra branscher, men det är ett steg i rätt riktning. Vad som dock oroar mig är att samma publikationer, eller rättare sagt samtliga svenska spelsidor, som eftersträvar seriös journalistik även begår journalistiska brott.

Vad jag syftar på är reklamerna, annonserna, som är den huvudsakliga inkomstkällan för samtliga svenska spelsidor. Utan annonsintäkter skulle ingen av de stora svenska spelsidorna kunna existera och detta vet givetvis företagen inom spelbranschen mycket väl om.

Vad som jag uppmärksammat, och som är skälet till att jag skriver detta inlägg, är dubbelmoralen som uppstår när journalistisk korrekthet krockar med ekonomiska frågor. Är det verkligen försvarbart att Gamereactor har en annons för God of War 2 i recensionen av spelet, där annonsen levererar citat som ”superbt” och ”otroligt” (fast på engelska förstås) samtidigt som de har ännu en annons om spelet i högra hörnet av sajten?

Nordisk Film (Sonys svenska distributör) måste ha betalat djävulskt bra, då God of War 2-annonser dominerar reklamutbudet på sajten.

Än värre var det när den svenska spelsidan Hype lät designa om hela sajten för att göra reklam för den rosa versionen av Nintendo DS Lite. Jag har inte koll men hoppas att de verkligen inte publicerade recensioner av Nintendo DS-spel under samma period…

Jag vet mycket väl om att det kostar att ha en stor och populär sajt i omlopp på nätet, och jag anser inte att det är fel att finansiera den med hjälp av annonsintäkter, men borde man inte avstå från att recensera ett spel om man fått betalt för att göra reklam för det?

Om den svenska speljournalistiken så gärna vill uppnå samma status som andra journalistiska inriktningar, borde dess aktörer sluta skjuta sig själva i foten.

Spelhjältinnornas hjältinna

Igår skrev Naseer på sin blogg om den gamla förstapersonskjutaren No One Lives Forever, varför han definierar spelet som en klassiker och vad ett spel ska innehålla för att få klassas som en klassiker. Intressant läsning, som så vanligt när en text är signerad Naseer.

Vad jag dock intresserade mig mest för var det avslutande stycket, där Naseer hyllade hjältinnan Cate Archer för att vara en stark kvinnlig karaktär före sin tid. Jag säger inte emot honom men vill istället belysa en annan hjältinna, nämligen frilansfotografen Jade i äventyrsspelet Beyond Good & Evil.

Just Beyond Good & Evil var ett av de första spelen jag recenserade, hade mest skrivit förtittar och nyheter samt artiklar innan dess, och jag håller fortfarande fransmannen Michael Ancels verk som ett av de bästa spelen från förra generationen. Mycket tack vare underbara Jade. Hennes stora, oskyldiga gröna ögon, hennes avslappnade men intellektuella framförhållning och den totala avsaknaden av sexism gjorde att jag föll pladask för henne.

För att citera mig själv ur min egna, och usla, recension: ”Jag föll direkt för Jades karaktär och personlighet, detta eftersom hon skiljer sig mycket från sina kvinnliga kollegor i spelvärlden. Jade har inte plastikopererade bröst, kort kjol eller tajta trikåer. Hon försöker inte vara förförisk eller spela lättflörtad.”

Har du ännu inte bekantat dig med Jade är det dags att köpa Beyond Good & Evil och uppleva ett av förra generationens absolut bästa spel.

Recension: Yakuza

”Karaktärsgalleriet är dock allt annat än tafatt, utan spelets starkaste kort. Det finns både galna, grisiga maffialedare att hata såväl som harmlösa, svaga personer att känna sympati för. I samspel med den utsökta handlingen bjuder de på en hel del oförglömliga ögonblick, som när Kazuma blir bjuden till en strippklubb och en lättklädd ”kvinna” visar sig vara en förbannad lönnmördare med ett hagelgevär.” Läs hela recensionen hos Kong.

Recensioner: TDU och Gangs of London

”Det märks att Eden Studios älskar fartvidunder. Bil- och motorcykelmodellerna i Test Drive Unlimited är kärleksfullt återskapade in i minsta detalj efter sina i verkligheten existerande förlagor, och möjligheten att provsitta samt köra en McLaren F1 LM 1995 (som för övrigt kostar en miljon i spelet) innan ett eventuellt köp uppskattas. Test Drive Unlimited känns i sådana stunder extremt genomarbetat.” Läs hela recensionen hos Kong.

”Spelet har många onödiga brister. Storyläget är tråkigt, repetitivt och uppdragen för de olika fraktionerna är snarlika varandra. Oftast går de ut på att a) döda rivaliserande gängmedlemmar b) försvara sina forna, våldsamma handlingar med ännu mer våld, samt c) slakta lite fler personer för att stärka sin position i kampen om London.” Läs hela recensionen hos Kong.

Recension: Super Dragon Ball Z och Dead Rising

Digitala Tankar kan ses som min, ähum, digitala portfölj med tips och länkar till projekt och andra viktiga händelser/saker som jag är inblandad i på ett eller annat sätt. Därför, och just därför, länkar jag blygsamt till två av mina senaste recensioner hos Kong. Kom gärna med kritik.

”Dead Rising börjar lovande. Producenten Keiji Inafune och hans utvecklingsteam målar upp en rå värld där allt verkar ha gått käpprätt åt helvete, och frilansfotografen Frank får se och uppleva händelser som tagna ur en gastkramande mardröm.” Läs hela recensionen hos Kong.

”Det krävs ingen vidare introduktion för att man skall kunna lista ut och spöa sina motståndare med de kraftfullaste attackerna. Vricka frenetiskt på den högra analoga spaken och vips, din karaktär exploderar i en kaskad av skjutattacker som hämtade från en science fiction-film från 50-talet.” Läs hela recensionen hos Kong.