Typiskt min tur

Redan igår kände jag att någonting var fel. Jag var utmattad, snarare ”död”, redan vid åtta snåret på kvällen.

Idag vaknade jag med världens fetaste huvudvärk som tycks pulsera i takt med mitt trasiga balanssinne. Jag försökte ändå bege mig till Malmö men gav upp när det började svartna för ögonen påväg till tåget. Min sedvanliga otur, dagens föreläsningar bjöd på en hel del intressanta ämnen (misstänker jag i alla fall, kan ju som sagt inte bevittna dem själv) .

Men det som grämer mig mest är att jag skulle intervjua anställda på CCP (spelföretaget från Island som utvecklat Eve Online)  under eftermiddagen idag – hade bokat tid och allt. Ruttet. Hoppas att jag kan genomföra intervjun under andra former en annan dag, via telefonsamtal eller mejl, vem vet?

Skrev en kort artikel om Tsutomu Kouno (speldesigner bakom verk som Ico och LocoRoco) igår. Blev ganska nöjd och hoppas att den blir publicerad inom en nära framtid. Nu är det dock dags att slänga i sig en Panodil till…

Min dag idag – hektisk

Lagom intressant läsning kanske, men följande arbetsuppgifter ligger på mitt skrivbord och väntar på att jag ska få tummarna ur. Några punkter kan vara en aning diffusa och otydliga men det beror på att jag inte vill avslöja det kommande projektet. Men visst, det har en stark koppling till vad jag gjort innan – spelrelaterad konsumentupplysning med andra ord.

1. Registrera två domäner för ett och samma projekt.
2. Kontakta ett webbhotell angående frågor om egen server, utrymme, möjlig service med mera.
3. Anställa en designer och programmerare med erfarenhet från större projekt.
4. Finputsa (förtydliga) konceptdokumentet så att potentiella oklarheter i framtiden minimeras.
5. Dra i lite trådar, få hjälpsamma råd och bilda sig en uppfattning av kostnader och vad som krävs för att lyckas.

Mindre intressant:

1. Klippa gräsmattan.
2. Bestämma möte med chefen imorgon.
3. Koka en kanna kaffe till…

Varför jag inte kommer tillåta att Gameplayer använder mina texter

Några dagar innan UMIT AB:s uppköp av Kong, Sportgamers och Gamer blev offentligt kontaktade Thord Daniel Hedengren mig och berättade att jag inte behövde fortsätta planera Sportgamers framtid längre. Sveriges största sajt om sportspel hade blivit såld. Jag mottog nyheten med blandade känslor, först kände jag en stor lättnad (Sportgamers gav mig mardrömmar om nätterna) men efter lite betänketid ersattes lättnaden med besvikelse. Tommy och jag hade så många grymma idéer att genomföra, känns som att vi aldrig fick resurserna och chansen.

Jag släppte dock besvikelsen bittra smak, men blev uppriktigt sagt väldigt upprörd över att både Kong och Gamer även såldes. Men jag ville inte gnälla, utan var istället glad för Thord Daniel Hedengrens skull. Äntligen kunde han satsa på mer lönsamma projekt.Tongångarna på Kong-redaktionen var ganska, med all rätt, oroliga. Vad skulle hända med Kong? Vad skulle ske med Gamer? Några skribenter tackade för tiden med nättidningen och tog farväl, andra var mer hoppfulla. Själv var jag skeptisk redan från början. Thord Daniel Hedengren var dock övertygad om att UMIT AB skulle förvalta samtliga varumärke väl, ”de verkade seriösa och skulle aldrig köpa Kong, Sportgamers och Gamer om de inte hade planer för framtiden”.

Min oro visade sig vara befogad den 11 april, för exakt en vecka sedan alltså, då jag till min förvåning hade fått ett mejl från Gameplayer i min inkorg. Mejlet visade sig vara ett massutskick till samtliga medlemmar på Gamer och Sportgamers (ungefär 16 000 konton) och som gjorde reklam för Gameplayer TV på TV400.

Den 16 april, för två dagar sedan, avslöjade Gameplayer på vilket sätt de tänkte ”förvalta” sajterna. Kong skulle, i mina ögon, förvandlas till en billig informationssajt om det senast publicerade materialet på Gameplayer. Sportgamers upphörde att existera och är numera en auto-länk till Gameplayer. Materialet skulle även här ”granskas” och sedan föras över till Gameplayers arkiv. Gamers trådar och medlemmar förflyttades till Gameplayers egna forum.

Jag finner deras agerande arrogant. Kong-redaktionen fick ingen information om vad som skulle ske och de har vad jag vet inte frågat om de får använda vårt material på sin sajt. För det är där skon klämmer, jag har inte skrivit på något avtal med vare sig Kong eller Gameplayer där jag avsäger mig upphovsrätten till mina samtliga texter. Således får inte Gameplayer förflytta mina texter till sitt arkiv utan mitt godkännande.

Jag har skickat ett mejl till en kontaktperson på UMIT AB och frågat vad de har tänkt göra med mina texter, men har, föga förvånande, inte fått något svar. Några av mina före detta medarbetare har frågat varför jag gör en så stor affär av det hela, och någon har sagt att jag missriktar min ilska. Det kan vara så att jag handlar först och tänker genom situationen efteråt, men jag känner mig ignorerad och orättvist behandlad.

Jag gör inte detta för att sätta käppar i hjulet för Gameplayer, och jag gör det absolut inte för att förarga inblandade personer i affären. Jag gör det kort och gott för min egen skull och för att visa att även om jag är en simpel, obetald skribent hemmahörande på nätet så kan man inte behandla mig och mina kollegor hur som helst. Utan oss eldsjälar hade inte en enda svensk sajt om tv- och datorspel kunnat existera.

Jag vill tipsa om att den suveräna ”diskussionsbloggen” Att skriva om spel skriver om affären och att en intressant diskussion kring upphovsrättslagen har uppstått.

I’m still alive

För några dagar sedan kände jag en rastlöshet som gick mig på nerverna. Det kliade i fingrarna efter månader av inaktivitet, har i stort sett inte skrivit en rad sedan december 2006. Det är med andra ord på tiden att jag återupplivar Digitala tankar.

Några rycker på axlarna, andra skakar på huvudet men de flesta känner nog något som kan liknas vid en bitter smak på tungan. Genom åren har jag, tror jag i alla fall, gjort mig känd för att vara en åsiktsmaskin, ett irritationsobjekt (för att citera en chefredaktör på kvällstidningarnas vis) som ofta rusar huvudstupa in i diskussioner. Jag är inte rädd för att ta en verbal fajt, desto mindre för att förlora dem eller framstå som en idiot. Det är jag redan klassad som ändå.

På Digitala Tankar kommer jag att publicera mina åsikter om det mesta, men även avslöja kommande projekt som jag  för tillfället arbetar med.

Svenska spelskribenters småaktighet

Än en gång får den svenska spelpressen mig att hånskratta. Jag tycker att det är så förbannat roligt – rättare sagt barnsligt – att diverse tidningar, nättidningar och sajter fortfarande inte vaknat upp ur sina egna små världar. Att de fortfarande, trots alla ”öppna” diskussioner om hur vi tillsammans kan bli bättre på vad vi sysslar med, har kvar sin småaktighet – vilket några av mina kollegor gärna belyser med jämna mellanrum.

Anledningen till min framstuckna haka är den här notisen. Vi på Kong var alltså först i världen med att avslöja att svenska Avalanche Studios utvecklar en uppföljare till actionspelet Just Cause, som just nu toppar försäljningslistor världen över. Och trots vårt ”världsexklusiva scoop” (som vi för övrigt varken kallade världsexklusivt eller översatte till engelska) har ingen av våra konkurrenter rapporterat om Just Cause 2.

Vad beror det på? Är det för att de inte vågar eller vill ange Kong som källa? Jag skulle kunna satsa alla mina pengar på att det är just så det är. Och jag har bara femtio kronor kvar i plånboken.

Det råder en bitter svartsjuka inom den svenska speljournalistiken. Kollegan som just gratulerade dig för en välformulerad recension eller ett tidskrävande och lyckat ”gräv” skulle inget annat än att hellre hugga dig i ryggen med sin blyertspenna om tillfället gavs. Sorgligt men sant. Än värre är det med den dolda rivaliteten spelsidorna emellan.

Men för att återgå till det ursprungliga ämnet: Dagen efter att vi publicerat vår notis om Just Cause 2 sprider sig nyheten som en löpeld på nätet. Gamefront, Jeux France, Xbox 360 Only, Gamez, Gameradio med flera rapporterar om Avalanche Studios uppföljare och alla källanvisar till Kong.

Så varför har inte en enda, liten svensk spelsida skrivit några rader om Just Cause 2? Med tanke på att de skriver spaltmeter efter spaltmeter om att Nintendo DS-spelet Contact släpps i Europa under vintern nästa år finner jag det underligt. Går inte speljournalistik ut på att informera sina läsare om det senaste inom spelvärlden?

Rätta mig mer än gärna om jag har fel. Eller är folk så otroligt småaktiga att de inte ens kan kommentera och svara mina påståenden… och frågor?

Som en skållad råtta

Just nu beskrivs mitt liv lättast med ett ord – hektiskt. Förutom att högskolan tar upp all min tid, vi arbetar med ett viktigt filmprojekt som skall vara färdigställt på fredag, måste jag som chefredaktör för Sportgamers försöka hålla sajten och forumet i liv.

Enklare sagt än gjort.

Folk som besöker ovannämnda spelsajt tror säkert att den är på väg att dö ut… men så är absolut inte fallet, trots att jag ägnat Sportgamers alldeles för lite tid de senaste månaderna. Bakom kulisserna pågår det ett enormt tidskrävande arbete med den kommande förstasidan och andra funktioner, samtidigt som jag och mina kollegor ständigt diskuterar och planerar framtiden. Med en nylanserad konkurrent är det dock dags att få tummarna ur, och visa vad vi verkligen kan prestera.

Vår exklusiva Fifa 07-blogg är i alla fall populär och omtyckt bland våra medlemmar.

Som en tredje – jag vill inte kalla den för börda – tidsslukare jagar Kong mig i hasorna som en rabiessmittad, galen apa och kräver uppmärksamhet. Missförstå mig inte, jag älskar Kong och allt vad nättidningen står för, men ibland vill jag bara slänga mig på soffan och sova ut i typ en vecka, istället för att skriva artiklar om svenska spelföretag och spelrelaterade utbildningar.

(Berörda personer som råkar läsa ovannämnda stycke skall dock inte ta åt sig – ni och era verk samt åsikter har aldrig upplevts som tråkiga eller karaktärslösa. Jag är hedrad över att ni tillåtit lilla mig skriva om era spännande projekt.)

Jag känner mig som en skållad, på gränsen till livlös och stressad råtta.

Och imorgon skall jag färdigställa min recension av fajting- och äventyrsspelet Yakuza för Kongs räkning…

Äntligen har jag kastat loss…

 

… och begett mig ut på ett halsbrytande, sjövilt, våghalsigt, hetsigt, spännande, farofyllt och melodiskt (?) äventyr! Eller, tja, så dramatiskt är det kanske inte att skapa en simpel blogg – speciellt inte när man redan skapat eller planerat några förr. Vissa framgångsrika och välbesökta, andra sämre och utan några besökare alls. En är Smack My Balls, som får räknas till en av de bättre, trots sin korta livstid.

 

Men vem är jag? Och vad gör jag? Och vad är mina mål med ”Digitaliserade Tankar”?

 

Jag heter Jonny Knutsson, är tjugo år fyllda, och bor för tillfället i Karlshamn, Blekinge. Här läser jag ”Crossmedia och upplevelseproduktion” på Blekinge Tekniska Högskola, en hyperintressant utbildning som troligen – för min del – kommer att resultera i ett välbetalt och framför allt roligt jobb.

 

Vill ni läsa mer om utbildningen så kan ni besöka dess hemsida.

 

Mitt stora intresse är tv- och datorspel, samt kulturen däromkring. Det är väl en av anledningarna till att jag titulerar mig själv som ”spelskribent”. Tror det gått hela fyra år sedan jag började skriva om spel på en ”acceptabel nivå”. Tolka det som ni vill.

 

För tillfället är jag engagerad i många roliga projekt. Vissa av dem kan ni besöka med hjälp av länkarna i menyn. Jag rekommenderar er främst Kong och Sportgamers.

 

Digitaliserade Tankar är tänkt att spegla mina tankar om alla möjliga saker, avslöja kommande, intressanta projekt och fungera som mitt fönster ut i omvärlden.

 

Nej, jag har aldrig sett mig som överambitiös.