Varför GameCube mer eller mindre floppade – trots bra spel

För mer än ett decennium sedan var Nintendo giganten i spelbranschen i Norden. NES (Nintendo 8-bitar) och SNES (Super Nintendo) levde långt in på 90-talet trots att konkurrensen från Sega MegaDrive (och senare också Saturn och PlayStation) var stor.

En stor del i framgångssagan hade Bergsala, det japanska företagets nordiska distributör, som med smarta marknadsföringsknep (vem minns inte det populära Nintendoklubben/Club Nintendo?) bidrog till att befästa Nintendos position som marknadsledande i norra Europa. Idag är rollerna dock omvända. Nordisk Film (Sonys svenska distributör) och Microsoft står för de omtalade annonskampanjerna och spelen medan Nintendos spelsläpp får väldigt lite publicitet (om det inte gäller en AAA-titel såsom The Legend of Zelda: Twilight Princess) – vilket Bergsala till viss del får hållas ansvariga för.

För er som inte är insatta i speljournalistiken så följer här en kort förklaring. De svenska spelsidorna (som tillsammans har fler läsare än de svenska speltidningarna) får sina recensionsexemplar av spelföretagens distributörer. Olika distributörer har olika krav för hur många unika besökare en sajt ska ha om dagen för att få stöd i form av recensionsexemplar, dock är de flesta av distributörerna måna om att deras spel ska recenseras och på det viset synas utöver de sedvanliga annons- och reklamkampanjerna.

Syns inte ett spel säljer det ju inte. Och ju mer en titel är omtalad, desto bättre säljer den. Enkel matematik som verkar ha undgått Bergsala. När jag var redaktör för medelstora Retry recenserade vi knappt ett enda spel till GameCube, Game Boy Advance eller Nintendo DS. Inte för att vi inte ville, utan för att Bergsala vägrade ge oss recensionsexemplar. Vi var inte tillräckligt stora, hade inte tillräckligt med unika besökare, och därför ansåg Bergsala att det inte var lönsamt att skicka exemplar av nya titlar till redaktionen. Konstigt att värsta konkurrenterna Microsoft och Nordisk Film inte tyckte det utan gladeligen försåg oss med recensionsexemplar?

Men Retry var och är inte ensam, ett ganska kvalificerat antagande är att det idag enbart är tre eller fyra svenska spelsidor som regelbundet får recensionsexemplar av Bergsala. Om ens det. När undertecknad var chefredaktör för Sportgamers (som var mycket större än många av de ”vanliga” svenska spelsidorna) kontaktade jag Bergsala och undrade om vi inte kunde få recensionsexemplar av sportspel till Nintendo DS och Wii. Det kunde vi inte, trots att det rörde sig om två tre spel varje månad…

Medan Nordisk Film, Microsoft och alla andra distributörer förser nästan samtliga svenska spelsidor med recensionsexemplar väljer alltså Bergsala att deras spel ska passera allmänheten obemärkt, och titlarna säljer därefter.

Inte konstigt att GameCube inte hade en chans i förra generationens konsolkrig. Syns inte spel så säljer dem inte särskilt bra och konsolen blir lidande.

Ännu en idé som är genial…

… i mina ögon och öron i alla fall. Förde tidigare ikväll en dialog med min medarbetare och vän Tommy Åslin, som också skrivit om spel i en herrans massa år nu, och presenterade en ny idé som jag fick för några dagar sedan.

Samma gamla visa, unik spelsida med en annorlunda twist. Tror den kan slå. Stort.

Mer kan och vill jag inte avslöja. Tyvärr. Kan dock förtälja att arbetet med den andra spelsidan fortgår som planerat. En lansering är planerad i slutet av augusti, lagom till tv- och datorspelsbranschens högsäsong.

För er som finner det lustigt att jag med jämna mellanrum avslöjar nya, hemliga projekt kan jag avslöja att det beror på att Tommy och jag satsar på världsherravälde innan årsskiftet.

Publicerad på Gameplayer

Sedan Umit AB:s uppköp och förvaltande av Kong och Sportgamers har jag inte skrivit någon spelrelaterad text. Jag valde, med blandade känslor, att ta en paus från speljournalistiken – vilket i efterhand visat sig vara nyttigt. Dels var jag ganska utbränd och hade tappat glöden, dels var jag tvungen att ordna upp mitt liv efter avhoppet från högskolan.

Idag publicerade dock Gameplayer en artikel om Tsutomu Kouno, skaparen av LocoRoco, som jag skrev efter att bevittnat producentens föredrag på Nordic Game 2007 i Malmö. Jag är tillfredställd, inte längre rastlös. Det känns underbart att vara tillbaka.

LocoRoco

Vad är egentligen Nordic Game?

Många tycks tro att den årligt återkommande Nordic Game-mässan är ännu ett konsumentinriktat arrangemang där utvecklare och förlag ställer ut och visar vad de för tillfället arbetar med i syftet att skapa hype och därigenom intressera tv- och datorspelsintresserade personer, som senare också ska köpa produkterna.

Tror man det är man ute och cyklar.

Nordic Game är snarare en mötesplats för spelbranschens verksamma företag, konsulter, riskkapitalister, ideella organisationer och personer som lever på och för att spelbranschen växer sig starkare och genererar mer intäkter. I stort sett alla föredrag som hålls på mässan handlar om hur man kan effektivisera utvecklingen av spel, hålla produktionskostnaderna nere, bredda målgruppen och på så sätt höja intäkterna.

Att pressen också är välkommen beror förmodligen på att arrangörerna vill att mässan ska synas i media, få ett gott rykte och på så sätt locka större namn och fler besökare kommande år. Inte särskilt svårt att förstå.

Visst, somliga spel ställs ut och är möjliga att provspelas – det rör sig dock om ett fåtal, mindre titlar (den största attraktionen i år var troligen nya SingStar till PlayStation3). Den dagen en AAA-titel visas upp och en producent i kaliber med Hideo Kojima eller Shigeru Miyamoto gästar Nordic Game, då är jag rädd att fokusen och meningen med mässan rinner ut sanden. Tolka mig inte fel, jag hade gärna sett en traditionell spelmässa med kända producenter och kommande, tunga titlar gå av stapeln i Norden – Nordic Game är dock inte utformat för ett sådant upplägg.

Jag har besökt mässan de två senaste gångerna den arrangerats och måste ge beröm till arrangörerna för en väloljad organisation, det märks att Nordic Game ständigt utvecklas och blir större och viktigare för var år. Det enda som jag är smått kritisk till är det fördömda, ogästvänliga och på köpet minimala pressrummet, men det är en parentes.

Tyvärr kunde jag inte besöka mässan idag, vilket som sagt känns väldigt surt, men här följer i alla fall en liten lista på andra bloggare som rapporterar om Nordic Game:

Petter Mårtensson, Gamereactor
Susanne Möller, Dagens Nyheter
Peter Ottsjö, Aftonbladet

Imorgon bär det av till Malmö

Nyss hemkommen från mitt vanliga eller, mer sanningsenligt, ”riktiga” jobb som personlig assistent. Kikar i inkorgen men finner till min stora besvikelse att dagstidningsredaktören inte hört av sig i än angående intresse av mässreportage om Nordic Game 2007 och en djupare artikel om det växande onlinespelsfenomenet – känns lite lojt.

Tror dock inte att det kommer bli svårt att hitta en annan intresserad, och större, dagstidning som är villig att ge tv- och datorspelsmediet lite större utrymme på nöjes- och kultursidorna.

Imorgon slår Nordic Game 2007 upp portarna och större delen av den svenska, nordiska rättare sagt, spelbranschen kommer att närvara. Ser fram emot att få träffa gamla kollegor, bekanta med flera. Ska bi riktigt skoj.

Jag kommer att rapportera om min upplevelse av Nordic Game 2007 här på Digitala tankar, med start imorgon. Vem vet, kanske just du och jag stöter på varandra i Malmö?

Europas bästa spelsida är tysk

I år har jag varit verksam som spelskribent i fem år och har under denna mer eller mindre intensiva period (från hormonstinn tonåring till förlovad man till nybliven och eftertraktad ungkarl) skrivit mer än 1000 nyheter utöver reportage, artiklar och recensioner. Vilket inte är fy skam, särskilt om man har i åtanke att jag gjort det gratis.

Jag skulle vilja påstå att mer än hälften av mina nyheter är hämtade från den tyska spelsidan Gamefront, som varje dag publicerar ungefär tio nyheter. Materialet är ofta ganska innehållsfattigt (typ Mario Party 8 till Wii släpps den 22 juni i Europa) men ibland finns där guldklimpar.

Ett annat faktum som gör att jag regelbundet besöker Gamefront är att spelsidan alltid är uppdaterade med det absolut senaste. Redaktionen dammsuger, bokstavligt talat, nätet på minsta lilla rykte och det har hänt att svenska spelsidor publicerat nyheter flera dagar efter att Gamefront rapporterat om dem.

Idag, den 10 maj, rapporterar Gamefront att Square Enix på en presskonferens i Japan utannonserat att rollspelet Star Ocean 4 är under utveckling. Bakom projektet står även spelstudion tri-Ace. Hur många dagar tar det innan en svensk spelsida publicerar denna information som ”rykande het”?

Ännu en eloge till GPTV

Avsnitt fem i den tredje säsongen av Gameplayer TV sändes igår på TV400 och lades i efterhand upp på spelsidan Gameplayer. Programmet handlade denna gång om spelvåld och vilka konsekvenser det faktiskt har på barn och ungdomar som regelbundet tar del av våldsamma inslag i medier (film, tv och spel).

Under tiden avsnittet laddades (jag såg det på nätet) siade jag om innehållet. Skulle det bli ännu en naiv skildring som tvärt försökte ta död på spekulationerna om att våldsamma tv- och datorspel skadar unga spelare psykiskt eller skulle GPTV våga låta personer med andra (ur spelintresserades synpunkt negativa) åsikter få framföra sina argument?

Jag borde inte ha tvivlat, GPTV har under denna säsong blivit mer pretentiöst, på ett bra sätt, och i avsnittet fick både justitiekanslern (som väckte åtal mot den svenska distributören av det extremt våldsamma Postal 2) och en docent inom psykologi som forskar om rättspsykologiska frågor vädra sina åsikter om spelrelaterat våld. Och de hade, båda två, en hel del poänger i sina påståenden.

Så, ännu en eloge till GPTV som tar upp en så känslig fråga som spelvåld och dessutom lyckas hålla en öppen dialog, istället för att glida in i en meningslös och stängd diskussion.