På senare år har de svenska spelsidorna börjat eftersträva journalistisk korrekthet. Recensionerna har överlag blivit, till följd av att skribenterna blivit mer erfarna, bättre, de intetsägande förtittarna färre och nyhetsrapporteringen djupare.
Ibland kan jag uppfatta den svenska speljournalistiken som lite väl överpretentiös och självgod, och det känns ofta som att vi inom den försöker hävda oss gentemot våra kollegor verksamma i andra branscher, men det är ett steg i rätt riktning. Vad som dock oroar mig är att samma publikationer, eller rättare sagt samtliga svenska spelsidor, som eftersträvar seriös journalistik även begår journalistiska brott.
Vad jag syftar på är reklamerna, annonserna, som är den huvudsakliga inkomstkällan för samtliga svenska spelsidor. Utan annonsintäkter skulle ingen av de stora svenska spelsidorna kunna existera och detta vet givetvis företagen inom spelbranschen mycket väl om.
Vad som jag uppmärksammat, och som är skälet till att jag skriver detta inlägg, är dubbelmoralen som uppstår när journalistisk korrekthet krockar med ekonomiska frågor. Är det verkligen försvarbart att Gamereactor har en annons för God of War 2 i recensionen av spelet, där annonsen levererar citat som ”superbt” och ”otroligt” (fast på engelska förstås) samtidigt som de har ännu en annons om spelet i högra hörnet av sajten?
Nordisk Film (Sonys svenska distributör) måste ha betalat djävulskt bra, då God of War 2-annonser dominerar reklamutbudet på sajten.
Än värre var det när den svenska spelsidan Hype lät designa om hela sajten för att göra reklam för den rosa versionen av Nintendo DS Lite. Jag har inte koll men hoppas att de verkligen inte publicerade recensioner av Nintendo DS-spel under samma period…
Jag vet mycket väl om att det kostar att ha en stor och populär sajt i omlopp på nätet, och jag anser inte att det är fel att finansiera den med hjälp av annonsintäkter, men borde man inte avstå från att recensera ett spel om man fått betalt för att göra reklam för det?
Om den svenska speljournalistiken så gärna vill uppnå samma status som andra journalistiska inriktningar, borde dess aktörer sluta skjuta sig själva i foten.
