Annonser/reklam – brott mot speljournalistiken?

På senare år har de svenska spelsidorna börjat eftersträva journalistisk korrekthet. Recensionerna har överlag blivit, till följd av att skribenterna blivit mer erfarna, bättre, de intetsägande förtittarna färre och nyhetsrapporteringen djupare.

Ibland kan jag uppfatta den svenska speljournalistiken som lite väl överpretentiös och självgod, och det känns ofta som att vi inom den försöker hävda oss gentemot våra kollegor verksamma i andra branscher, men det är ett steg i rätt riktning. Vad som dock oroar mig är att samma publikationer, eller rättare sagt samtliga svenska spelsidor, som eftersträvar seriös journalistik även begår journalistiska brott.

Vad jag syftar på är reklamerna, annonserna, som är den huvudsakliga inkomstkällan för samtliga svenska spelsidor. Utan annonsintäkter skulle ingen av de stora svenska spelsidorna kunna existera och detta vet givetvis företagen inom spelbranschen mycket väl om.

Vad som jag uppmärksammat, och som är skälet till att jag skriver detta inlägg, är dubbelmoralen som uppstår när journalistisk korrekthet krockar med ekonomiska frågor. Är det verkligen försvarbart att Gamereactor har en annons för God of War 2 i recensionen av spelet, där annonsen levererar citat som ”superbt” och ”otroligt” (fast på engelska förstås) samtidigt som de har ännu en annons om spelet i högra hörnet av sajten?

Nordisk Film (Sonys svenska distributör) måste ha betalat djävulskt bra, då God of War 2-annonser dominerar reklamutbudet på sajten.

Än värre var det när den svenska spelsidan Hype lät designa om hela sajten för att göra reklam för den rosa versionen av Nintendo DS Lite. Jag har inte koll men hoppas att de verkligen inte publicerade recensioner av Nintendo DS-spel under samma period…

Jag vet mycket väl om att det kostar att ha en stor och populär sajt i omlopp på nätet, och jag anser inte att det är fel att finansiera den med hjälp av annonsintäkter, men borde man inte avstå från att recensera ett spel om man fått betalt för att göra reklam för det?

Om den svenska speljournalistiken så gärna vill uppnå samma status som andra journalistiska inriktningar, borde dess aktörer sluta skjuta sig själva i foten.

Jag har visst slutat att existera

Det finns inget bättre än att få bekräftelse på att det man skriver når fram till läsarna, att man berör eller, för att vara lite mindre finkänslig, påverkar läsarna i deras vardag. Jag kan vara den sista, avgörande faktorn ifall en person köper eller inte köper ett tv- eller datorspel.

Dessa bekräftelser brukar oftast bestå av mejl från läsare innehållandes positiv eller negativ kritik. Jag blir lika rörd av båda, för kritik ska man alltid ta åt sig av, om den är konstruktiv vill säga.

Ibland blir man dock tillfrågad av representanter från andra publikationer om man är intresserad av att börja skriva för dem. Detta är alltid kul, för då vet man att det man skriver uppfattas som bra, särskilt ifall representanten hör av sig två gånger inom loppet av några månader.

Som Petter Hegevall (före detta Engelin) på Gamereactor. Första gången han tog kontakt med mig var någon gång i höstas. Jag svarade tack, men nej tack, Kong har stora framtidsplaner som jag inte vill riskera att inte bli en del av. Andra gången var faktiskt för bara några veckor sedan, den 2 april, och i och med att jag sagt farväl till Kong tänkte jag ”varför inte, lite nya utmaningar skadar väl aldrig”.

Sagt och gjort, jag tackade ja till att bli en del av Gamereactor.

Idag är det den 19 april och jag har, trots skickade ”vad är det som händer”-mejl, inte fått något svar från Hegevall. Men på Gamereactor skriver numera min gamla kollega Petter Mårtensson. Kan det vara så att Hegevall frågat ett dussin skribenter, fått några positiva reaktioner för mycket och sedan ”elle belle biat” fram en lycklig nyinvald GR-skribent?

I vilket fall som helst: väldigt annorlunda värvningsmetod att fråga en skribent om han är sugen på att skriva för din publikation, få ett ja som svar och sedan inte höra av sig mer och, på köpet, tillsätta en annan skribent.

Uppdatering: Jag har visst, än en gång, rusat in i ett ämne som jag inte haft full koll på. Petter Mårtensson blev inte tillfrågad av Gamereactor, utan ansökte om en plats på redaktionen på eget initiativ. Men jag tycker fortfarande att det är underligt att Petter Hegevall inte hör av sig. Är jag med i redaktionen eller inte? Lutar åt det sistnämnda alternativet.